Sjukt bra

Zelda är sjukt bra. Så sjukt bra att jag faktiskt blev förkyld av att spela det! Det är i och för sig bra, för då har man inte haft någon anledning att göra något annat än att spela. Hittills har jag spelat cirka 15 timmar av det och ska precis ge mig in i vattentemplet. Hyrule har nog aldrig sett bättre ut, även om jag ändå tycker att den största höjdpunkten i serien ändå är när man kommer in i historiens Hyruleslott i Wind Waker (så otroligt vackert gjort). Twilight Princess är ändå mycket roligare än vad Wind Waker var, på något sätt. Kanske det blev för mycket slentriansegling i förra spelet…

Hur som helst, nu bär det av till Hyrule igen.

Lycka i materiella ting II

Det var en till synes vanlig fredag i december. Gatorna var blöta och solen tycktes ligga i glömska bakom husen. Men så steg en ung man plötsligt upp från rulltrapporna och steg ut på gatorna med något av ett skimmer omkring sig. Det var tidigt, och man skulle ha kunnat undra, om man hade sett honom gå där, varför han verkade så glad! Men glädjen skulle snart förvandlas till ett grubbel, då han anlände till Kungsgatan och såg den stora folkmassan som stod samlad utanför den stora elektronikbutiken. Han närmade sig dem med en försiktighet, om än ivrig försiktighet. Han ställde sig intill enklaven och avvaktade.

Hade nu inte en av ledarna i enklaven bemött honom med den värmen han gjorde hade det kunnat gå illa till för den unge mannen. Men han bemöttes av respekt och vänlighet och fick chansen att skriva ner sitt namn på deras lista. Och tiden gick. Allt fler anslöt sig till gruppen. Gruppen nästan fördubblades sedan det den unge mannen följde deras väg. Men några skulle falla.

Domens timme kom när två lärda män i röda uniformer trädde fram och sade att endast 28 personer skulle få komma in till etablissemanget. Somliga hurrade för kung och fosterland. Andra föll bort i skuggorna och förbannade sin lott i livet. Och vår unge man, han som var 26 i kö, drog en lättnadens suck.

Så gick det till när den unge mannen slutligen fann skatterna från landet i öster. Även om lyckan var kortvarig, då det visade sig att ett tillbehör till skatten saknades, vilket ledde till en lång jakt över hela staden, slutade allting gott. Och vad jag vet sitter mannen fortfarande i sitt hem och spelar på sin Nintendo Wii.

När Wii blir ett meh

Talade med en kompis som jobbar i en stor spelbutik och fick höra att det definitivt kommer att vara en stor brist på Wii på releasedagen, kanske fram till jul. Å ena sidan blir jag lite grinig, då jag sedan lång, lång tid tillbaka är ett Zeldafan. Jag har sett fram emot The Legend of Zelda: Twilight Princess sedan det utannonserades för en massa år sedan. Nu när det är så nära är det faktiskt ganska irriterande att det ska vara så svårt att få tag på det.

Men. Å andra sidan bryr jag mig inte särskilt mycket. Jag tar det när det kommer. Jag har nog aldrig köpt en maskin (eller någon annan hårdvara för den delen) på dagen när den kom ut (okej, rättelse: jag köpte en Nintendo DS Lite samma dag som den släpptes, men det var ju ändå en nyversion av en gammal maskin). Det känns inte direkt som något som är värt att reagera negativt på.

Vid sidan om detta tåls det dock nämnas att jag är laddad inför helgens Gears of War-maraton, som tar sin början när jag ska ställa mig utanför något ställe vid öppningstid på fredagen för att försäkra mig om ett ex och för att kunna spela det så mycket som möjligt innan co-op-orgien sätter igång på allvar. Råbarkade testosteronmonster i metalldräkt med kulsprutor och motorsågar är precis vad jag vill ha när jag lägger undan studierna i vinter.

Come get some.

Jonas Thente sitter i baren

Idag har jag brottats med kopiatormaskiner. Efter att ha förlorat första ronden gick det genast bättre i andra, då jag kom på att SUB kan ta sig någonstans och att Studentkårens maskiner är mycket vackrare. Har äntligen fått mitt första gratisex av PC Gamer på posten också och kunde lägga ögonen på artikeln om Jade Empire, vilket kändes bra. Det fick mig också att fundera på hur Jonas Thente af Dagens Nyheter klarar av att balansera dator- och TV-spel med prestigekultur så fint! Jag börjar misstänka att han har låst in sin tvillingbror i garderoben och att han tar all ära för det han nu tvingar sin stackars bror att skriva där inne i mörkret. Frågan är då om det är Jonas eller Robert (vi kallar honom så) som är teatertypen…

För övrigt kan jag gott påstå att det kommande numret av Popplepress mycket väl kan vara det bästa hittills. Vi ses på onsdag!

—

Tänkte tillägga att varken Jonas eller Robert Thente finns registrerade på hitta.se och eniro.se. Knappast ett sammanträffande, eller hur!?

Flickor i slagsmål

Började lite smått med analysen till uppsatsen idag och stötte på en del problem, vilket ledde till att jag måste maila min handledare och be om vägledning gällande hans teori. Det visar sig att han kommer att vara bortrest, så det ger mig mycket fritid tills han är tillbaka. Så, hur kan man spendera en torsdagkväll på bästa sätt då? Tja, självklart hör man av sig till Motti och fixar en till handkontroll till Xbox 360:n! Det är hög tid att ta min 360:s multiplayeroskuld! Dessvärre kommer det att ske genom diverse demospel, men det får duga tills jag faktiskt införskaffar ett riktigt exemplar av Dead or Alive 4. Skulle i och för sig hellre vilja ha ett Soul Calibur 4, men det kanske kommer tids nog.

Fick även syn på den något läckra Guitar Hero II-kontrollen till den kommande Xbox 360-versionen av spelet, vilket genast fick det att vattnas i munnen.

Sjukis och F.E.A.R.

Av någon anledning tycks jag alltid utsätta mig själv för skräck av något slag när jag är sjuk. Det mest spektakulära var när jag såg Dawn of the Dead-remaken med halsfluss och feber, vilket ledde till att nattens feberdrömmar var väldigt obehagliga. Idag har det visat sig att jag är lite förkyld och då har jag passat på att sitta stilla hemma och spelat F.E.A.R.

Inte särskilt bra spel, tycker jag, trots att det är småroligt att sätta in några trevliga kombinationer av skott och spark i bullet time. Det är helt enkelt alldeles för enformigt. Långtråkig spelmekanik och helt förskräckligt gråa och enformiga miljöer. Bandesignerna borde få sig en spark i ändan för de fantasilösa nivåerna som spelet består av. Det är inte kul att irra omkring i ett kontorskomplex där nästan varenda hörn ser likadant ut och ”back-tracka” runt hela tiden. Ändå är jag lite imponerad av att jag kämpade mig igenom skiten i alla fall, för jag ville ha det gjort.

Gårdagen var desto trevligare. Umgicks med Emil och Emma och tittade på Emils bror som spelade väldigt skön musik, varpå det blev middag och Eurovision Song Contest-final, eller Me-Lordi-festival kanske man kan säga.

Nu ska jag ta och lyssna på Haibane Renmei-soundtracket och vila upp mig lite. Kram på er alla.

Penny Arcade podcasts

Har lyssnat på Penny Arcades två podcasts den här morgonen, och på något sätt så tycker jag om att höra hur de sitter och spånar idéer till seriestrippar och rent allmänt snackar strunt om spelvärlden. Mike och Jerry har alltid framstått som riktigt schyssta killar, om än aningen nördiga. Deras jobb med Child’s Play och arrangemanget med PAX visar verkligen att de är passionerade för spel och att de tycker om kombinationen spel och spelare.

För de som vill lyssna så finns podcasterna här:

Penny Arcade Podcast 1
Penny Arcade Podcast 2

Bleach DS: Souten ni Kakeru Unmei

Fick spelet från Lik-sang igår och satte mig direkt och spelade. Underbart fightingspel med massor av de kära figurerna från mangan och animen! Kopplade upp mig och körde några rundor mot A_Lee_N också och det funkade helt smärtfritt! Nu har jag massor med speltimmar att se fram emot, speltimmar fyllda med upplåsningar och maratonpass av stjärtpisk!

Iiiiiichiigoooooooooo!

Tonya Harding’s Pro Figure Skater

Eller kanske inte. Men ett skumt spel som involverar konståkning och lustiga attiraljer är testat på Gamespy. Alla verkar vilja hitta på de mest udda spelformerna nu för tiden. Jag själv är ju en stolt ägare av ett stycke förminskad plastgitarr.

Ett första inlägg

Så där. Tröttnade ganska rejält på blogg.se på grund av deras fula reklam som svalde halva sidan. Det är svårt att hitta en blogg som man tycker om, men den här ser helt okej ut i mina ögon. Jag skulle förstås hellre vilja ha den liggandes på en egen server, men Telias servrar verkar inte gilla WordPress (i alla fall inte de som man får i samband med bredbandsabonnemang).

Ville inleda med att påpeka att Truth-Lasers #0 finns ute för den som är intresserad. Tråkigt nog kom inte min text med (eller någon annan läsares text för den delen, då jag var den enda som skickade in), men jag tänkte lägga upp en länk till texten i alla fall, så den hittar ni här.