Hollywood Reporter meddelar att Garth Ennis Preacher ska bli TV-serie på HBO. Tydligen ska pilotavsnittet skrivas av Mark Steven Johnson, som skrev halvkassa Daredevil och kommande Ghost Rider. Som resultat blir jag lite kluven. Dels älskar jag tanken att vi möjligtvis kommer kunna få se historien i sin helhet, istället för en förkortad och förenklad variant på bio. Men jag blir också lite tveksam inför Johnson. Så nu blir det att hålla tummarna!
Arkiv för kategorin 'Film'
Om det finns någon där ute som vill ha sig en utmaning så har jag en för er. Filmen The Fountain gick på filmfestivalen och jag gick och såg den. Utmaningen går ut på att se filmen, helt enkelt, och förhoppningsvis tycka om den. Det kanske inte låter så svårt på förhand, speciellt inte när man ser namnen som är inblandade och har sett hur stilistiskt välgjord den är i teasertrailern (eller den riktiga trailern, för den sakens skull). Filmen har fått väldigt blandad kritik och ligger precis under 50%-strecket på Rotten Tomatoes. Den sägs vara ”artsy fartsy”, ”pretentious” och ”less than meets the eye”.
Personligen tyckte jag väldigt mycket om den. Det är en enkel historia inlindat i ett väldigt dramatiskt och välgjort yttre, men varför är enkelhet så fult? Jag kände något när jag såg filmen. Jag kände empati för karaktärerna, brydde mig om deras öden och var nyfiken på vad som händer i Xibalba och hur allting hängde ihop. Det räcker för mig! I slutändan var man lite fundersam, men inte besviken. Nu när jag har hunnit smälta filmen lite mer känner jag likadant. Jag vill se den igen. Förmodligen vill jag köpa filmen också, titta på extramaterialet och ha den ståendes i min samling. Det är allt jag kan motivera det med. Jag tyckte om den för vad den var.
Detsamma kan faktiskt sägas om The Science of Sleep, som Mathias var ytterst negativ till efteråt. Jag tyckte att den var charmig, även om det ibland blev lite för mycket. Även här var en stor poäng det visuella. Skådespelarprestationerna var väl kanske inte alltid top notch, men idéerna var fyndiga och det levererades på ett intressant och schyst sätt.
Allt som allt är jag nöjd med filmfestivalen. Mycket tack vare Sarah, som valde ut några filmer (Jindabyne, Half Nelson, Catch a fire) som mer eller mindre gav mig något i efterhand.
Såg den perfekta filmen för den här söndagen idag, och den hette Half Nelson, av Ryan Fleck och med Ryan Gosling. Filmfestivalen är väldigt skön på så sätt, att man kan se filmer som man aldrig annars hade sett och som man dessutom får se ett bra tag innan den överhuvudtaget kommer på bio. Filmen handlar om en lärare med drogproblem som får kontakt med en av sina elever och ur detta skapas någon sorts förhållande som påverkar dem båda. Jag vill inte avslöja för mycket, men den var verkligen bra, tack vare regin, skådespelarna, manuset, musiken. Allting föll verkligen ihop riktigt bra och skapade en genuin trovärdighet.
Så se den, om ni får chansen. Nu ska jag själv sätta mig ned med MS Word och plinka på tangenterna lite, men först ska jag gräva fram någon skiva som på något sätt förhöjer upplevelsen. Kanske Sigur Rós, eller varför inte Explosions in the Sky? Ja, något sånt får det bli…
Pratade lite med min bror ikväll och fick tipset att jag skulle se New York Waiting, vilket jag gjorde. Detta gav mig tre saker: 1) Jag fick en stor lust att se Before Sunrise och Before Sunset igen, för den var väldigt lik dem, 2) Jag fick lust att återigen skaffa Tori Amos skivor tack vare Gold Dust från Scarlet’s Walk, och 3) Jag fick ett litet leende på läpparna, av tanken att det någonstans finns ett skimmer av ljus bland alla mörka och svåra moln..
Regi: Richard Linklater
Manus: Richard Linklater / Philip K. Dick (novel)
Med: Keanu Reeves, Robert Downey Jr., Winona Ryder
Hemsida
IMDB
Okej, jag måste erkänna nu. Jag är ett stort Philip K. Dick-fan, men jag har aldrig läst något som han har skrivit. Det är faktiskt synd och skam och jag borde skämmas. Med tanke på alla de filmer som har baserats på hans böcker och noveller (Blade Runner!) känns det som att jag borde läsa något av källmaterialet. Hur som helst har Richard Linklater nu gjort en filmatisering av en Dick-roman som är semi-självbiografisk.
Det finns mycket att tycka om i A Scanner Darkly. Rent visuellt är det en fröjd att se på. Hela filmen är en blandning av live action-skådespelare med ett datorgjort filter över så att allting ser tecknat ut. Detta blir väldigt effektfullt, framför allt när Keanu Reeves för första gången dyker upp iklädd en ”scramble suit” (en dräkt som gör att bäraren skiftar utseende konstant). I övrigt är det mycket droger i denna smådystopiska, inte alltför avlägsna framtidsvision. Och en massa konflikter, lurspel och komplikationer.
Filmen är helt klart sevärd, men trots att den är skriven och regisserad av en väldigt duktig manusförfattare och regissör är den nog lite för speciell för att bli en framtida klassiker. Av de Dick-baserade filmerna som finns är fortfarande Blade Runner helt oslagbar. Liksom Blade Runner är A Scanner Darkly en mörk film. Det finns teman som helt klart är samhällskritiska och högst relevanta idag, men i slutändan griper den inte tag i en lika hårt som den kanske kunde ha gjort. Trots det höll den mig fångad filmen ut och fick mig att slutligen vilja sätta igång med att faktiskt läsa Dicks romaner. Och filmer som får en att vilja läsa är bra!
Betyg: 7 av 10
Det har blivit mycket Hugh Laurie på sistone. Har satt igång med att titta på Jeeves and Wooster från början till slut, och det är självklart helt fantastiskt. Sen att TV4 har satt igång med House M.D. är ju väldigt trevligt det också, även om det är en äldre (och amerikaniserad) Laurie vi får se där. Så, without further ado: I say! Righto! Etc, etc.
Launchpad McQuack (det är inte vad det här inlägget heter)
Publicerade maj 10, 2006 Ego , Film , Litteratur Leave a Comment
Som sagt så köpte jag volym två av Scott Pilgrim. Lysande fortsättning där allting kompliceras lite ytterligare när Scotts förflutna dyker upp och relationerna går i kras mot varandra. Jag är en Scottaholic! Har också läst att det är på gång att bli film av Scott Pilgrim, då rättigheterna är köpta av Universal. Dessutom ska Edgar Wright (Shaun of the Dead) vara regissör. Lysande, helt enkelt lysande! Hoppas bara att castingen blir bra och att alla knäppheter och nördigheter bevaras.
Jag gillar knäppigheter och nördigheter. Jag är knäpp och nördig.
Fan också. Darren Aronofsky kommer inte att regissera det där avsnittet av Lost som man har sett fram emot så länge nu. Å andra sidan kan det ju vara bra att han får så mycket tid på sig att jobba med och färdigställa det ytterst intressanta projektet The Fountain.
I morgon blir det Sopranos också! Tjohej!
