Det var en till synes vanlig fredag i december. Gatorna var blöta och solen tycktes ligga i glömska bakom husen. Men så steg en ung man plötsligt upp från rulltrapporna och steg ut på gatorna med något av ett skimmer omkring sig. Det var tidigt, och man skulle ha kunnat undra, om man hade sett honom gå där, varför han verkade så glad! Men glädjen skulle snart förvandlas till ett grubbel, då han anlände till Kungsgatan och såg den stora folkmassan som stod samlad utanför den stora elektronikbutiken. Han närmade sig dem med en försiktighet, om än ivrig försiktighet. Han ställde sig intill enklaven och avvaktade.
Hade nu inte en av ledarna i enklaven bemött honom med den värmen han gjorde hade det kunnat gå illa till för den unge mannen. Men han bemöttes av respekt och vänlighet och fick chansen att skriva ner sitt namn på deras lista. Och tiden gick. Allt fler anslöt sig till gruppen. Gruppen nästan fördubblades sedan det den unge mannen följde deras väg. Men några skulle falla.
Domens timme kom när två lärda män i röda uniformer trädde fram och sade att endast 28 personer skulle få komma in till etablissemanget. Somliga hurrade för kung och fosterland. Andra föll bort i skuggorna och förbannade sin lott i livet. Och vår unge man, han som var 26 i kö, drog en lättnadens suck.
Så gick det till när den unge mannen slutligen fann skatterna från landet i öster. Även om lyckan var kortvarig, då det visade sig att ett tillbehör till skatten saknades, vilket ledde till en lång jakt över hela staden, slutade allting gott. Och vad jag vet sitter mannen fortfarande i sitt hem och spelar på sin Nintendo Wii.
0 Svar till “Lycka i materiella ting II”