Hollywood Reporter meddelar att Garth Ennis Preacher ska bli TV-serie på HBO. Tydligen ska pilotavsnittet skrivas av Mark Steven Johnson, som skrev halvkassa Daredevil och kommande Ghost Rider. Som resultat blir jag lite kluven. Dels älskar jag tanken att vi möjligtvis kommer kunna få se historien i sin helhet, istället för en förkortad och förenklad variant på bio. Men jag blir också lite tveksam inför Johnson. Så nu blir det att hålla tummarna!
Arkiv för november, 2006
Om det finns någon där ute som vill ha sig en utmaning så har jag en för er. Filmen The Fountain gick på filmfestivalen och jag gick och såg den. Utmaningen går ut på att se filmen, helt enkelt, och förhoppningsvis tycka om den. Det kanske inte låter så svårt på förhand, speciellt inte när man ser namnen som är inblandade och har sett hur stilistiskt välgjord den är i teasertrailern (eller den riktiga trailern, för den sakens skull). Filmen har fått väldigt blandad kritik och ligger precis under 50%-strecket på Rotten Tomatoes. Den sägs vara ”artsy fartsy”, ”pretentious” och ”less than meets the eye”.
Personligen tyckte jag väldigt mycket om den. Det är en enkel historia inlindat i ett väldigt dramatiskt och välgjort yttre, men varför är enkelhet så fult? Jag kände något när jag såg filmen. Jag kände empati för karaktärerna, brydde mig om deras öden och var nyfiken på vad som händer i Xibalba och hur allting hängde ihop. Det räcker för mig! I slutändan var man lite fundersam, men inte besviken. Nu när jag har hunnit smälta filmen lite mer känner jag likadant. Jag vill se den igen. Förmodligen vill jag köpa filmen också, titta på extramaterialet och ha den ståendes i min samling. Det är allt jag kan motivera det med. Jag tyckte om den för vad den var.
Detsamma kan faktiskt sägas om The Science of Sleep, som Mathias var ytterst negativ till efteråt. Jag tyckte att den var charmig, även om det ibland blev lite för mycket. Även här var en stor poäng det visuella. Skådespelarprestationerna var väl kanske inte alltid top notch, men idéerna var fyndiga och det levererades på ett intressant och schyst sätt.
Allt som allt är jag nöjd med filmfestivalen. Mycket tack vare Sarah, som valde ut några filmer (Jindabyne, Half Nelson, Catch a fire) som mer eller mindre gav mig något i efterhand.
Såg den perfekta filmen för den här söndagen idag, och den hette Half Nelson, av Ryan Fleck och med Ryan Gosling. Filmfestivalen är väldigt skön på så sätt, att man kan se filmer som man aldrig annars hade sett och som man dessutom får se ett bra tag innan den överhuvudtaget kommer på bio. Filmen handlar om en lärare med drogproblem som får kontakt med en av sina elever och ur detta skapas någon sorts förhållande som påverkar dem båda. Jag vill inte avslöja för mycket, men den var verkligen bra, tack vare regin, skådespelarna, manuset, musiken. Allting föll verkligen ihop riktigt bra och skapade en genuin trovärdighet.
Så se den, om ni får chansen. Nu ska jag själv sätta mig ned med MS Word och plinka på tangenterna lite, men först ska jag gräva fram någon skiva som på något sätt förhöjer upplevelsen. Kanske Sigur Rós, eller varför inte Explosions in the Sky? Ja, något sånt får det bli…
Sitter just nu och letar empatimarkörer i Mälaren runt av Thorsten Johnson samtidigt som jag lyssnar på Joy Division. Det känns väldigt passande.
Talade med en kompis som jobbar i en stor spelbutik och fick höra att det definitivt kommer att vara en stor brist på Wii på releasedagen, kanske fram till jul. Å ena sidan blir jag lite grinig, då jag sedan lång, lång tid tillbaka är ett Zeldafan. Jag har sett fram emot The Legend of Zelda: Twilight Princess sedan det utannonserades för en massa år sedan. Nu när det är så nära är det faktiskt ganska irriterande att det ska vara så svårt att få tag på det.
Men. Å andra sidan bryr jag mig inte särskilt mycket. Jag tar det när det kommer. Jag har nog aldrig köpt en maskin (eller någon annan hårdvara för den delen) på dagen när den kom ut (okej, rättelse: jag köpte en Nintendo DS Lite samma dag som den släpptes, men det var ju ändå en nyversion av en gammal maskin). Det känns inte direkt som något som är värt att reagera negativt på.
Vid sidan om detta tåls det dock nämnas att jag är laddad inför helgens Gears of War-maraton, som tar sin början när jag ska ställa mig utanför något ställe vid öppningstid på fredagen för att försäkra mig om ett ex och för att kunna spela det så mycket som möjligt innan co-op-orgien sätter igång på allvar. Råbarkade testosteronmonster i metalldräkt med kulsprutor och motorsågar är precis vad jag vill ha när jag lägger undan studierna i vinter.
Come get some.
Var på fotomässan vid Nacka Strand med Alex idag. Riktigt rolig och intressant mässa, dels för att det fanns en massa härlig hårdvara att titta på och testa, och dels för att det fanns en riktigt varierande fotoutställning på plats. Skrev upp en hel del namn som jag ska titta på lite extra i efterhand. Såg dessutom en av de största skrivarna jag någonsin har sett! Stora affischer som matades ut i snigelfart på härligt blankt papper.
Slungade direkt iväg en beställning på en kamera nu när jag kom hem.
In which John learns that all beautiful women are beyond reach
Publicerade november 12, 2006 Ego Leave a CommentVar på fest hos Lotta, som nu ska lämna sin lilla lägenhet och åka till Malaysia, för att sedan flytta till mer prestigefyllda kvarter. Festen var givetvis fylld av diverse queerfolk, så till den grad att det, till vissa heterosexuella mäns frustration, var ungefär 95% av gästerna. Det var väldigt roligt i alla fall, och festens tema var, i Fredriks ”väl valda” ord, ”are you a gay homosexual?”.
Idag hälsade jag på Emma och Emil i Västerås, vilket trots den långa restiden var väldigt trevligt. Synd bara att det trots allt innebar att det inte blev så mycket besökstid, för tåget slutade gå tidigt. Nu blir det en lugn hemmakväll med lite skön musik (Múm, Explosions in the Sky, med mera). Imorgon blir det fotomässa i Nacka (tror jag att det var). Inom kort kommer jag väl lägga upp en hel del bilder som jag kanske tycker är fina eller åtminstone intressanta.
Jag antar att det här är från Robot Chicken. Varför gör inte Nintendo lite nya TV-serier med sina karaktärer, typ i stil med Mario & Luigi: Superstar Saga / Partners in Time? Det vore helt lysande.
Pratade lite med min bror ikväll och fick tipset att jag skulle se New York Waiting, vilket jag gjorde. Detta gav mig tre saker: 1) Jag fick en stor lust att se Before Sunrise och Before Sunset igen, för den var väldigt lik dem, 2) Jag fick lust att återigen skaffa Tori Amos skivor tack vare Gold Dust från Scarlet’s Walk, och 3) Jag fick ett litet leende på läpparna, av tanken att det någonstans finns ett skimmer av ljus bland alla mörka och svåra moln..
Såg Borat ikväll vilket var helt okej, sen gick jag och Mathias på Underbara Bar och tog en öl och lyssnade på lite jazz. Ganska trevligt, även om det var väldigt folktomt och väldigt hög ålder på alla där. Tåget hem med Sigur Rós sen, vilket inte är helt fel det heller.
Och det var väl allt..
