Just nu är jag så trött att jag bara vill ligga och sova ut i flera månader framöver. Orkar inte med allt surr i huvudet. Blä, stäng av.
Arkiv för maj, 2006
Blindträff s. -en -ar • en första dejt med ngn okänd person
Kanske något att lägga in i nästa utgåva av SAOL, Horace?
Av någon anledning tycks jag alltid utsätta mig själv för skräck av något slag när jag är sjuk. Det mest spektakulära var när jag såg Dawn of the Dead-remaken med halsfluss och feber, vilket ledde till att nattens feberdrömmar var väldigt obehagliga. Idag har det visat sig att jag är lite förkyld och då har jag passat på att sitta stilla hemma och spelat F.E.A.R.
Inte särskilt bra spel, tycker jag, trots att det är småroligt att sätta in några trevliga kombinationer av skott och spark i bullet time. Det är helt enkelt alldeles för enformigt. Långtråkig spelmekanik och helt förskräckligt gråa och enformiga miljöer. Bandesignerna borde få sig en spark i ändan för de fantasilösa nivåerna som spelet består av. Det är inte kul att irra omkring i ett kontorskomplex där nästan varenda hörn ser likadant ut och ”back-tracka” runt hela tiden. Ändå är jag lite imponerad av att jag kämpade mig igenom skiten i alla fall, för jag ville ha det gjort.
Gårdagen var desto trevligare. Umgicks med Emil och Emma och tittade på Emils bror som spelade väldigt skön musik, varpå det blev middag och Eurovision Song Contest-final, eller Me-Lordi-festival kanske man kan säga.
Nu ska jag ta och lyssna på Haibane Renmei-soundtracket och vila upp mig lite. Kram på er alla.
Hemkommen idag från 60-talskryssningen, vilket var någorlunda lyckat. Ganska kul stämning, även om det är lite pinsamt att se medelålders människor dricka och skämma ut sig som fjortisar. Mest besviken blev jag ändå på vilken dålig sammanhållning det blev med de andra människorna i min ålder. Tjejerna som var med i mitt sällskap ägnade större delen av tiden åt att bli bjudna på drinkar av diverse killar och flamsa runt. Detta resulterade i att jag stannade uppe och kollade på The Troggs för att sedan gå och lägga mig vid två-snåret.
The Troggs var mysiga gamla gubbar, även om de flesta låtar de spelar låter som variationer av Wild Thing. Morgonen och dagen ägnades åt att lyssna på kassa karaokesångare och Tommy Bloms raspiga gubbröst. Kvällen har jag istället spenderat åt att lyssna på lite gammal och ny musik i form av The New Pornographers, The Pixies, Led Zeppelin, Neko Case, Siouxsie Sioux and the Banshees, New Order, Kate Bush, Joy Division och Morrissey. Poppigt värre. Har även spelat lite på gitarren själv och blött ner strängarna med tårdrypande ballader och trubadurtoner.
Väntar fortfarande på det där ögonblicket när jag kan helt öppna mig och sjunga och spela från hjärtat till någon älskvärd människa. Tills dess får jag ta och öva, för annars riskerar jag nog att spräcka både en trumhinna och ett glas. Pling plong.
Igår träffade jag Mathias och vi gick och tittade på Neko Case på Södra teatern. Det var en alldeles underbar kväll. Jag har aldrig varit på Södra teatern förr men den var väldigt liten och väldigt mysig. Jag älskar inredningen de har där, hur taket ser ut och den nästan påträngande närvaron man känner. Trots att det var väldigt mörkt och ingen uppe på scenen kunde se publiken så kändes det väldigt intimt och mysigt.
Neko var underbar också. Jag hade bara lyssnat på några enstaka låtar från senaste skivan innan konserten, men jag blev inte alls besviken. Hon har en jättehärlig röst och ett jättetrevligt band som höll igång intill henne, med slidegitarr och allt. Väldigt mycket country, på ett bra och lite småpoppigt sätt. Ibland kom jag på mig att tänka hur det skulle låta om man inte hade de typiska countryinstrumenten i bakgrunden… kanske ingen skulle göra kopplingen då?
Ikväll har jag själv suttit och lekt med min gitarr, efter några rundor Super Smash Bros. Melee med Motti (som utnyttjar den där jobbiga rosa bollen Kirbys specialiteter lite för mycket, om jag ska vara ärlig). De fåtal låtar som jag har övat på nu under den senaste tiden börjar låta ganska bra, måste jag säga. Jag älskar att spela gitarr. Jag har alltid haft något musikaliskt behov inom mig, känner jag, men det är inte förrän nu jag har kunnat få utlopp för det.
Annars har jag inte mycket mer att säga, annat än att tipsa er om att gå in på Bitpop.se och lyssna på Jonas Tunanders sköna gitarrversioner av gamla klassiska TV-spelslåtar. Smurfigt värre!
Launchpad McQuack (det är inte vad det här inlägget heter)
Publicerade maj 10, 2006 Ego , Film , Litteratur Leave a Comment
Som sagt så köpte jag volym två av Scott Pilgrim. Lysande fortsättning där allting kompliceras lite ytterligare när Scotts förflutna dyker upp och relationerna går i kras mot varandra. Jag är en Scottaholic! Har också läst att det är på gång att bli film av Scott Pilgrim, då rättigheterna är köpta av Universal. Dessutom ska Edgar Wright (Shaun of the Dead) vara regissör. Lysande, helt enkelt lysande! Hoppas bara att castingen blir bra och att alla knäppheter och nördigheter bevaras.
Jag gillar knäppigheter och nördigheter. Jag är knäpp och nördig.
Stötte på den här underbara serien genom Penny Arcade, så jag köpte första volymen igår. Den är alldeles underbar och den har allt! Kärleksproblem, romanser, skön dialog, action och humor. Jag personligen blir alldeles till mig när Scott utför air juggles på 64 hits och spöar sin motståndare så att han försvinner och några mynt faller på hans plats. Den här verklighetsdistansen och nördflörteriet är verkligen bedårande. Men ändå lyckas Bryan Lee O'Malley förankra sina karaktärer i högst realistiska problem, vilket gör att Scott Pilgrim verkligen går hem hela vägen. Inte sedan Genshiken har jag varit så här mysglad över kärlek och nördighet i symbios.
"Well, obviously, one of us went to Professor Xavier's school for gifted youngsters, and one of us didn't."
Nu ska jag åka till universitetet och lämna in min uppsats. Det känns lite nervöst, men jag har ändå slitit något oerhört med den. Därefter ska jag köpa Scott Pilgrim volym 2 och sedan iväg och jobba.
Cheerio.
Bor själv nu i lite över en vecka i och med att modern och mormodern har åkt ner till landet. Så en sådan här förtjusande lördagskväll spenderar jag i min ensamhet med sköna jazziga och bluesiga toner i högtalarna, gott vin och en trave böcker som bör läsas i detta nu. Vädret är alldeles underbart och jag låter det halvöppna fönstret agera glasutsikt till världen som jag älskar. Nej, nu ska jag inte sitta här och bli alldeles sentimental över våren. Det bär av till Söderbergs stilvärld och annan litteraturporr.
Det blev en lugn födelsedag. Vaknade på morgonen av att min moder kom med frukost på sängen, sjungandes, varpå jag öppnade några presenter. Ah, fräckt, nya gitarrsträngar och pengar till en DVD-spelare. Efter en tårtvisit av mormor och mer presenter (biocheckar, stämlåda) begav det sig till Göta Källare och Friedrices pokerturnering (som jag inte spelade i, men åskådade). Eftersom alla skulle någon annanstans eller var sjuka så blev det bara en liten middag därpå och några rundor biljard innan jag begav mig hem igen för att kolla på fyrverkerier och umgås lite med min bror, min mor och min svägerska. Sedan blev det lite gitarrplinkande och inget mer.
Jag förväntade mig egentligen att det skulle bli fester både i fredags och ikväll, men ödet tycks vilja annorlunda. Istället har hela helgen varit som en ask sömnmedel. Det är skönt att åka motorbåt i låg fart ibland också.
